Grottfynd i Dalarna

    För första gången har jag fått äran att upptäcka en ännu oregistrerad grotta och rapportera in den till Speleologförbundet!

Ett par dagar i juni tillbringade jag i fäbodmarkerna väster om Siljan och företog mig vandringar längs bland annat delsträckor av Siljansleden. Den första dagen tänkte jag besöka Grottan i Leksberget, en liten blockgrotta i närheten av Siljansfors. Efter närmare två mils skogsvandring var jag framme i sänkan där grottan skulle finnas, men hur jag än letade kunde jag inte hitta någon grotta. Sedan dess har jag läst i L-H Hedins Inventrering av grottor i Kopparbergs län (1978) att inte heller han hittade grottan utan bara kunde referera andrahandsuppgifter. Efter en glass på serveringen vid Siljansfors skogsbruksmuseum var det bara att vandra tillbaka.

Nästa dag gick jag till Åsens fäbod. Nu var det inte meningen att jag skulle hitta någon grotta, utan bara se mig omkring och prova en liten lokal vandringsslinga med namnet Marits stig, uppkallad efter en fäbodkulla som ska ha räddat sig undan en björn genom att fly upp på ett mäktigt jätteblock som fått namnet Marits häll. När jag följde Marits stig genom en sänka väster om Åsbergs topp såg jag dock ett intressant hål mellan två block i en rasbrant. På Speleologförbundets årsmöte i Västergötland i maj hade jag fått upp ögonen för vad som kan finnas bland blocken vid en rasbrant, så jag var ju tvungen att ta en noggrannare titt, och, se där: Det blev ju större där inne! Jag hade inga grottkläder med mig, så för att behålla mina kläder rena åtminstone på utsidan kröp jag in tämligen lättklädd. Jag kunde konstatera att grottan inte var någon jättegrotta men likväl större än de minsta objekten i Speleologförbundets grottdatabas, däribland Grottan i Leksberget, den som jag aldrig hittade. Innanför huvudingången sträckte sig ett litet rum rakt fram, och till höger ledde en mycket trång sidogång till en alternativ entré.

En dag i juli återvände jag till platsen tillsammans med min syster för att mäta och beskriva grottan. Från huvudingången till rummets innersta hörn var avståndet 2,5 meter och den alternativa sidogången fick vi till 1,35 meter. Grottans totala längd är alltså (cirka) 3,85 meter, vilket ju kan avrundas till 4. Två block lutar sig mot varandra och bildar rummets väggar och delvis dess tak. Två mindre block hjälper till att bilda taket. Den trånga sidogången, vars takhöjd som lägst uppgår till blott mellan 20 och 25 cm, leder under det högra blocket. Jag lyckades inte forcera den gången själv men bedömer att riktigt smala och smidiga vuxna personer kan. Vad Madeleine visade upp i Trevåningsgrottan förra året har jag ju inte glömt Och helt stopp tog det aldrig för mig heller, men jag ville faktiskt inte ta risken att fastna.

En grottblankett har fyllts i och skickats in till Speleologförbundet. Blanketten är registrerad och man uppger att grottan troligtvis kommer att få sitt riksnummer och sin databasplats under hösten. Åsbergsgrottan kommer den att heta.   Anders Lavas

 

Anders i Åsbergsgrottans huvudingång.